min lilla Agnes

Jag kan vara så trött på att ha valp , seriöst äkta trött på det eviga passet.
Så kommer det lilla knytet och hoppar upp med framtassarna i soffan, står sedan där och väntar på att någon av oss ska lyfta upp den lilla rumpan som hon inte lyckas få med sig upp i soffan på egen hand. Så lyfter man upp rumpan med en suck för känslan i kroppen är:
Kan jag inte bara få vara ifred en liten stund !

Väl uppe i soffan kommer hon och trycker sig mot en , och om man tittar på henne kryper hon helt upp i knät , med viftande svans översköljs man av Agnes pussar.
Hennes underbara bruna ögon skulle kunna få en sten att smälta.
Det finns inte en chans att irritationen eller känslan av att vilja vara ifred finns kvar en enda sekund.
Jösses vad skulle jag göra utan min lilla underbara Agnes ? :)
Att ha valp ska inte vara en dans på rosor , dom föds inte rumsrena eller väluppfostrade.
Men med allt pass, med söndertuggade skor,en och annan lång natt, med all tid man inte har för allt annat följer en otrolig lycka över att ha fått chansen att lära känna denna lilla individen.
Det är mitt ansvar att hon är trygg och mår bra , att hon blir en väluppfostrad och lycklig hund som vi kommer att få dela våra liv med i många år.
Det är min lilla Agnes som ligger här och drömmer vid sidan av mig i soffan och inte för en enda sekund skulle jag vilja vara utan henne :)

God morgon