Idag vaknade Agnes redan vid 6, men vad gör väl det när solen skiner och fåglarna hälsar godmorgon :)
Klockan är nu halv 9 och vi har redan hunnit med en massa känns det som,inklusive morgon träning.
Idag var det inkallning som gällde.
Med fickan full av godis gav vi oss ut i den nu inhägnade trädgården ( tack husse och Johan )
Agnes spatserade runt på egen hand och jag låtsades som att det regnade och lät henne vara.
Så satte jag mig på huk med ryggen mot henne, med handen laddad med godis ropade jag Agnes kom !
Hon kom som ett skott och fick godis och pussar...glädjen var hög :)
Samma visa 3 minuter senare följt av samma resultat,det bara bubblade i mig.... min duktiga lilla tjej!
Så slog Agnes till med en bonus,varför vänta på att matte ropar ?
Agnes går iväg,luktar på gräset och lyssnar på fåglarna för att med ett ryck kasta sig mot mig i 100 km i timmen. Det sista språnget är ett fyrfota hopp och landar på mig,sätter sig på rumpan och inväntar godis.
Alltså vad göra , ge godis för att hon gjort allt rätt eller ignorera henne för att jag faktiskt inte ropat ?
Förmodligen bör man göra det sist nämnda ,men ni har inte sett hennes underbara ögon glittra av lycka, ni har inte sett henne i acction med fyrfota hopp och allt..klart att hon fick godis!
Så efter att jag kallat in henne 5-7 gånger och hon kallat in sig själv lika många gånger gick vi in och fortsatte med sitt,ligg och loss.
Jag är faktiskt uppriktigt förbluffad över hur snabb hon är på att lära sig saker.
Hon lägger ofta till ett eget moment och kräver godis för sin uppfinnelse ( vilket hon givetvis får,hon är ju underbar :))
Men hennes glädje över att jobba/ träna är otrolig.
Hennes galna fyrfota hopp när hon känner sig duktig,hennes viftade svans och blöta pussar...suck hon är underbar :)
Agnes är perfekt och jag är så lycklig över att hon är min :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar